Årets olivskörd liten men god

Olivskörd vid Casa Hera lördagen den 29 oktober 2011. Mamma/mormor Kerstin sitter på första parkett när vi skördar årets oliver.

Näten läggs ut runt träden för att fånga upp oliverna som plockas.

Domenico använder en vibrerande plastkratta på långt skaft för att rassla runt i lövverket och på ett skonsamt sätt få ned oliverna som sitter i toppen till marken.

Antonio samlar ihop oliver från ett av träden, plockar bort blad och kvistar innan han föser ner dem i en säck.

I år kom våra odlargrannar först efter lunch för att hjälpa oss med skörden. Vi var förvarnade om att skördarna blir ovanligt små i år. En halv dags arbete skulle räcka för våra 29 olivträd.

Sol och ungefär + 15 grader.

Un quintale, alltså 100 kilo, är minimum för hur lite man kan komma med till olivpressen. Alltid lika spännande att se hur mycket de egna säckarna väger på den stora vågen i den lokala frantoion . Vi klarade oss precis, vi hade plockat 107 kilo oliver. Våra säckar fick vår namnlapp och ställdes åt sidan.

Dagen efter skörden är vi välkomna tillbaka kl 13 – trots att det är söndag. Under den korta skördetiden går olivpressen för högtryck alla dagar och kvällar i veckan.

Våra oliver hälls i en tratt och forslas upp på en rulltrappa till rensning och reningsbad.

Här krossas våra oliver som sedan centrigueras i en helt mekanisk procedur till kallpressad extrafin jungfruolivolja.

Doften av nypressad olivolja tränger ut genom den vida dörröppningen.

I väntan på egen gårdsproducerad jungruolivolja.

Under processen blir vi bjudna på saftiga lotusfrukter. Vi hinner knyta några nya kontakter med andra odlare och lära oss lite mera om olivodling och plantering av citronträd. Det är lugnt och stämningen gemytlig.

Äntligen! Efter ungefär tre timmar ser vi vår egen kallpressade olivolja av högsta kvalitet rinna ur pipen. Det blev 23 liter. Ovanligt bra utfall och kvalitet, får vi veta. Oliverna är extra rika på olja i år, även om skördarna i området är mindre än förra året.

Smaken känns igen – gräsig med pepprig efterton. Kanske något mildare än förra året, säger en av våra italienska vänner. Det är naturen som skapar ingredienserna, vädret och jordmånen påverkar smaken.

När vi är klara får vi småplantor av den pampiga 50-åriga moderpalmen som står på gården och en rejäl kvast med rosmarin att plantera vid Casa Hera.

Vi ses väl nästa år igen?

Si, ci vediamo!